Att vuxna faktiskt är värre än barn är helt otroligt. Sett ur olika synvinklar så säger vuxna att barn är elaka, men vuxna är minst lika elaka om inte värre.

Flyttade från Stockholm till en liten håla i Värmland - (Torsby). Vet inte vad det är med bybor och deras förutfattade meningar om storstadsbor och tvärtom. Bybor är inte efterblivna bara för att de har dialekt, eller för att älgar faktiskt existerar där. Och storstadsbor (i synnerliget sthlmare) är inte efterblivna för att de INTE har en dialekt, eller för att de låter spydiga när de pratar.
Storstadsbor är mer eller mindre bortskämda, pga, (tror jag, baserat på egen erfarenhet) är för att precis allt är så förbannat lätt tillgängligt. Och när man kommer utanför det bekväma Sthlm så tappar man bort sig, samma sak med folk från mindre städer. Man är helt enkelt rädd för det man tidigare inte upplevt, man är inte bekväm med förändring.

Min skoltid i Värmland, 1-6 var nog de bästa under 12 år i skolan. Det som hände där är, vad jag tror, gjort mig till den jag är idag. Jag var annorlunda, jag var storstadsbo som inkräktade med familj och byggde stort fint hus. Jag var både hatad och älskad. När jag gick i 3an och skulle börja 4 började jag sminka mig väldigt mycket, tack vare musiken jag lyssnade på.
Såg ut som en panda varje dag, ganska ofta hade jag svarta tårar långt ner på kinderna, som pricken över i.
Det var kul med uppmärksamheten jag fick då, eftersom ingen någonsinn sett något liknande i den skolan. Det var uppskattat hos många, medans de äldre lite coolare kidsen tyckte att jag var sjuk i huvet. Hos lärarna gick det inte hem alls, speciellt inte hos min klass lärare Eva. Jag tror att hon trodde att jag var psykiskt störd.
Hon hatade min nya 'look' och gjorde allt för att få mig att ändra på mig. Hon sa ofta åt mig att om jag inte gick och tvättade bort sminket själv så skulle hon göra det åt mig. Skrattretande då, skrattretande nu. Det hände såklart inte, jag behöll sminket på, och dagen därpå såg jag ännu värre ut bara för att göra henne förbannad och det funkade. Jag fick inte sitta i klassrummet. Win win för båda, jag slapp plugga och hon slapp se mig. Men jag vet att det retade henne att jag inte gjorde som jag blev tillsagt, så hos mig var det bara ett +.  Får det att låta som att det bara hände en gång men hon lyckades aldrig att acceptera situationen så det fortsatte.
Men det var inte bara hon som störde sig på mitt nya, vad jag ansåg vara förbättrat utseende. Vissa av mina polares föräldrar gillade det inte heller. De tyckte att jag hade dåligt inflytande på deras ungar så jag skulle hålla mig borta från dem. Vad jag minns så gick inte det, de som ville hänga med mig gjorde det.

Jag hittade mig själv i musiken jag lyssnade på, sminket, kläderna jag valde att bära. Andra människors åsikter om hur jag såg ut var oviktigt. Om dom vill lägga energi på att gå runt och hata ett barn så gör det.

Har alltid fått mycke skit för hur jag ser ut och det får jag fortfarade från vissa håll. Men jag bryr mig inte. Jag vet vem jag är och jag tänker förbli det jag blivit, oavsett hur mycket skit ni vräker över mig.
Folk i min omgivning och deras omgivning tror att min 'Don't care' attityd är en fasad för vad ni tror är, lågt självförtroende. Men ska jag vara helt ärlig tror jag inte att jag kan ha bättre självförtroende än vad jag redan har.

Mina föräldrar trodde väl att min drastiska utseende förändring var en tillfällighet. Men de hade fel. Jag ser ut som jag gjorde för 10 år sedan, fast lite mindre.. ''in your face''. Mamma och Pappa har aldrig varit nedlåtande när det kommer till mitt utseende. Självklart, piercingarna var väl inte så poppis men dom sitter fortfarande kvar så mina föräldrar har varit väldigt förstående. Är glad att mina föräldrar inte lever i små bubblor som många föräldrar gör, vilket jag tror beror på vad folk i allmänhet ska tycka om dem personligen.

Vet inte hur mycket mina föräldrar har fått höra av andra om vad dom tycker om hur jag ser ut, men jag har fått höra ett och annat. Bland annat att jag har fått en dålig uppfostran, att jag inte respekterar mina föräldrar som individer som skämmer ut dem på det sätt jag gör genom att se ut som .. jag gör? När folk slänger ur sig så mycket skit snack så börjar man undra.


Integritet och karaktär.